Malin Langörgen

Tatuering - till min lillasyster

Kategori: Allmänt

Äntligen blev den gjord! Åh vad nöjd jag är, så söt och välgjord! "Men jag glömmer dig inte" är titeln på den bok jag lästa i sjuan, som en del av min sorgbearbetning när min lillasyster hade dött. Den här meningen har ekat i mitt huvud sen dess, och sen jag började blogga 2011 har det även vart en kategori här på bloggen som jag använt till att lägga bilder på min syster främst. När Mimmi dog visste jag att jag någongång kommer att vilja göra en tatuering för att hedra henne. Hennes pappa har gjort tre tatueringar tillägnade henne och min syster en "19:26", som är tiden Mimmi föddes och den tid vi lät henne somna in. Jag tänkte först också tatuera in klockslaget men sen kom jag på det här lite mer personliga. Valde att göra det på samma ställe som min syster för att få en liten syskon-känsla över tatueringen. Tatueringen är på utsidan av vänster armen.

Den här tatueringen symboliserar mycket för mig, på något sätt känner jag hur jag kan andas ut. Hon är där nu, för evigt vid min sida, min prinsessa. 

 
"förvånas fortfarande över att tiden alltid går framåt. att hur hemskt något än är så ligger det minst en sekund bort. att hur det som man alltid varit livrädd för skedde för fem minuter sen, till att helt plötsligt tio minuter, en dag, en månad och ett år bort. och att allt blir bättre med tiden. men summan av allt kommer alltid vara att jag en dag höll dig i mina armar och att du nästa dag slutat existera. att jag lovat dig attvi skulle träffas hemma, att allt skulle bli bra och att du för evigt skulle vara min för att någon timme senare höra att jag förlorat dig. du kommrt aldrig tillbaka och tiden fortsätter att gå, gå ifrån det som var dig och mig. jag hinner inte med. jag står fortfarande tom vid din grav. du existerade ju, så vad gör du där. och minutrarna går. stunden då jag höll om dig glider längre och längre bort. varför ska du förevigt bara vara ett minne? min mimmi. jag skulle aldrig överleva utan dig, men du försvann och jag blev kvar. minuterna, dagarna, månaderna och åren har gått. jag är fortfarande förevigt fast här, förevigt ensam utan dig. du fattas mig. det kommer alltid att vara du och jag. jag kan leva den dag vi ses igen, och låter därför tiden gå, för hur illa det än är så kommer klockorna alltid ticka, och jag kommer alltid att vara en sekund närmanre dig. Min fina Mimmi" - 2013/04/06




Kommentera inlägget här: